Man är lite upp och ner ibland. Men jag ska ta tag i mig själv, sakta men säkert. Var i väg och simma förra veckan. Denna vecka har det tagit emot eftersom Micke jobbar eftermiddag och jag vill inte lämna hundarna ensamma igen när de redan varit det. Sitter framför kaminen och myser istället med en hund på golvet och en i soffan. Funderar över livet och vad det går ut på. Det förändras för så många av mina vänner just nu. Mina fina vänner I och B kom precis hem med sin lilla Fabian och imorse födde min gamla barndomsvän Sofia sin lilla pojke. Jag har bestämt mig en gång att jag ska ha ett jobb att gå tillbaka till när jag är mammaledig. Det ska jag ha, betydande att det är 3 år kvar innan vi skaffar barn. Vilket gör att det värker hårt i mitt bröst...
Som andnöd!
Åh vännen vad jag känner igen mig... styrkekramar!
SvaraRadera