De här med att göra misstag som förälder. Man gör ju de man tror är bäst för sitt barn. Man vill inte att de ska vara ledsna. Inte gråta i onödan. Jag börjar inse att detta gungande och tröstande är jobbigt. De kommer bli jobbigare dessutom. Lillkillen blir inte lättare och vänjer sig verkligen med de vi gör. Jag tänkte att jag får bita mig i tungan och finna mig i lite tårar. Nu ska han somna utan mig knatades runt i huset. Första omgången blev av idag. Jag tror att jag fick stå ut med ca 20 minuters skrik i lite omgångar. Nu sover han på mig iaf. Får se om vi om ett tag får försöka söva honom i hans säng ist och att han kan ligga själv. Håller tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar